Rent-a-Hipster

Finns även här: http://radarzine.com/2012/07/rent-a-hipster/

Att vara ny på en plats är jobbigt. Borta är tryggheten, vännerna och statusen. Du må ha varit kung i baren i Skövde men i din nya omgivning (låt oss för enkelhetens skull säga Stockholm) är du kusinen från landet. En skugga som stryker längs husväggarna. En spillra av ditt forna jags storhet. Känner du igen dig i detta? Vaknar du kallsvettig när du tänker på den kommande helgen? Då är Rent-a-Hipster något för dig!

Rent-a-Hipsters affärsidé är enkel: en människospillra utan sociala kontakter av större värde hör av sig till oss via vår webbplats. Vid första mötet kommer vi att utreda människospillrans (i fortsättningen kallad Spillran) behov av uppbackning och vilken tidsåtgång som kommer att krävas från vår sida. Därefter räknar vi ut ett paketpris, det finns även timtaxa för den som önskar en sådan budgetlösning, och mailar en offert. Efter att avtalet är påskrivet utarbetar vi en strategi som vi går igenom med Spillran på något av Stockholms hetaste frilansfik. Frilansfik är ställen dit arbetslösa skribenter går och lägger Harpan på sina MacBook Air och sätter upp strategier inför kommande jultidningsförsäljning.

På Rent-a-Hipster har vi mångårig erfarenhet och har även lyckats med det svåra uppdraget att knyta till oss några av Stockholms allra hippaste personer. Vet man något om hipsters förstår man att detta inte har varit helt lätt. Hipsters hatar nämligen att referera till sig själva som just detta, och det första urvalet vi gör är därför att rensa bort alla de som svarar ”ja” på frågan om de anser sig vara hipster. Dessa får raskt åka tillbaka till sin 50-talsinredda etta i SoFo och begrunda sin självbild. De som tagit sig igenom våra mångtaliga och stränga tester erbjuds ett givande och utvecklande jobb. På Rent-a-hipster kan vi garantera att alla våra hipsters är, om inte peppade, så åtminstone inte ointresserade av att få sätta tänderna i just din sociala ökenvandring.

Efter att alla papper är påskrivna och strategier godkända och genomgångna kan vi på allvar börja arbeta med att bygga upp Spillrans tillvaro. Ett vanligt tillvägagångssätt är att vi tar med Spillran på en helkväll i Stockholms hektiska nattliv. Ett utbildat team på minst fem hipsters kommer att agera vänner. Dessa har även mandat att gå före i köer, säga hej till vakter, DJs och barpersonal (för kunder som valt timfakturering får endast två av dessa tre väljas). Detta är Spillrans första kontakt med klubbstockholm och genom att associeras med våra heta hipsters kommer Spillran att ha gjort ett viktigt första nedslag i den sociala myrstack som utgör Stockholms klubbvärld. Denna procedur upprepas 2-3 gånger per vecka under en månads tid. Efter detta bör Spillran ha skapat sig så pass många kontakter att den viktigaste och avslutande insatsen kan iscensättas: hemmafesten.

Spillrans lägenhet har vi redan gått igenom och godkänt tillsammans med våra stilmedvetna hipsterkonsulter, godkänns den inte har vi en alternativ lägenhet på Mariaberget (denna kommer då att faktureras separat). Under tidigare veckor har vi bett Spillran att addera så många viktiga kontakter som möjligt i sociala medier som Facebook, Twitter och Instagram etcetera. Nu kan dessa medier med fördel användas för att bjuda in potentiella blivande vänner och mecenater till hemmafesten. Dessa kommer givetvis att tacka ja eftersom de hipsters som vi använder oss av i initieringsfasen alltid är starka, publikdragande, namn. Festen kommer med vår hjälp att göra succé och lägger Spillran till en extra punkt i avtalet kommer Lång-Kalle att göra ett kortare besök under kvällen.

Efter detta är vårt samarbete med Spillran (i fortsättningen kallad vid sitt hipsternamn, i detta exempel ”Daniel”) avslutat och vi låter Daniel själv få pröva sina vingar i huvudstaden. Skulle Daniel lyckas rasera sin nyvunna status har vi flera åtgärder att sätta in där det mest framgångsrika har visat sig vara ”Ta folk före i kön till Vardagsrummet”-programmet.

Hoppas du känner att du fått den information du behöver, om inte, kontakta oss via www.

Alla barnen har skägg

Detta står även att läsa på Radar Magazine: http://radarzine.com/2012/07/alla-barnen-har-skagg/

Jag vill börja med att varna känsliga läsare för grova generaliseringar. Ni andra kan fortsätta som vanligt.

Ni vet den typiska Gillette-reklamen från sena 90-talet? Den där män med käkar breda som bogvisir smeker sina slätrakade hakor och ser sådär skönt nöjda ut? Skulle den reklamen sändas idag är jag rädd att män mellan 21-43 skulle gå Falling Down på hela stan i ren ilska. För alla män mellan 21-43 har numera skägg. Och jag pratar inte någon skugga nu, inte heller lattjo polisonger eller ironisk tangorabatt utan rejäla gubbskägg, skepparkransar, om ni så vill. Alla män mellan 21-43 har stora skägg som täcker deras unga, oförstörda (?) ansikten. Till skäggen har de t-shirts med lös ringning och en skateboard. Som någon form av åldersmässig paradox rullar de runt på stan med skäggen vajande i vinden. Alla män mellan 21-43 har anlagt skägg och töjt ut sin t-shirt (jag föreställer mig att de gör det genom att bygga tält med knäna sådär som man aldrig fick göra när man var liten). De har tatuerat sina taniga bröstkorgar och kanske har de även sparat ut sitt hår för att matcha yvigheten på hakan.

Om vi nu flyttar fokus från helskäggens totala dominans på Stockholms manshakor och istället funderar lite över hur det ur ett rent biologiskt perspektiv ens är möjligt. Alla som är män eller känner män vet att det är långt ifrån alla som har de fysiska förutsättningar som krävs för att anlägga ens det mest glesa lilla skägg för att inte tala om helskägg. De flesta brukar sluta i fasen ”arg utekatt med skabb” och nöja sig med en mustasch som de sedan fyller i med ögonskugga. Så hur är det ens möjligt att så många unga män plötsligt ser ut som Kvinnaböske? Är detta en pakt med Djävulen vi får bevittna? Är det dopning? Jag vill absolut inte komma här och påstå att det skulle pågå oegentligheter kring skäggen men allt står inte rätt till, det måste konstateras.

Det är ganska ironiskt att den nya hamburgertrenden verkar i samma tidsanda som jätteskäggen. Slump? I think not. Trots att skäggen kan medföra problem i form av uppsamlare av diverse matrester så är det ett bra skydd för en alltmer tilltagande dubbelhaka. För hamburgaren ska ätas ofta, helst efter en timmes köande utanför Flippin’ Burgers. En maträtt som förut varit (åtminstone i Sverige) förpassad till gastronomins bakgator är numera var hens stolta identitetsmarkör. Det inte bara köas, trängs och överbetalas för de cirkulära köttplättarna utan det bildas även utomhusklubbar där hamburgervänlig musik spelas samtidigt som man trängs mellan hamburgare, skägg, kepsar och långa svepande kappor.

Säga vad man vill om skäggen, och det tycker jag ändå att man ska, så är de här för att stanna sådär tillräckligt länge som så många andra stockholmsföreteelser. Kanske kommer de att maxas ut så att vi lagom till juletid kan få barnasinnet tillbaka eller så dör de mycket tidigare, kanske redan nu i juli när värmen sätter i. Det är svårt att avgöra exakt när skägget är över men en sak kan med största säkerhet konstateras: en manshaka utan skägg sommaren 2012 är som ett obeklätt stolsben i det viktorianska England.