Alla barnen har skägg

Detta står även att läsa på Radar Magazine: http://radarzine.com/2012/07/alla-barnen-har-skagg/

Jag vill börja med att varna känsliga läsare för grova generaliseringar. Ni andra kan fortsätta som vanligt.

Ni vet den typiska Gillette-reklamen från sena 90-talet? Den där män med käkar breda som bogvisir smeker sina slätrakade hakor och ser sådär skönt nöjda ut? Skulle den reklamen sändas idag är jag rädd att män mellan 21-43 skulle gå Falling Down på hela stan i ren ilska. För alla män mellan 21-43 har numera skägg. Och jag pratar inte någon skugga nu, inte heller lattjo polisonger eller ironisk tangorabatt utan rejäla gubbskägg, skepparkransar, om ni så vill. Alla män mellan 21-43 har stora skägg som täcker deras unga, oförstörda (?) ansikten. Till skäggen har de t-shirts med lös ringning och en skateboard. Som någon form av åldersmässig paradox rullar de runt på stan med skäggen vajande i vinden. Alla män mellan 21-43 har anlagt skägg och töjt ut sin t-shirt (jag föreställer mig att de gör det genom att bygga tält med knäna sådär som man aldrig fick göra när man var liten). De har tatuerat sina taniga bröstkorgar och kanske har de även sparat ut sitt hår för att matcha yvigheten på hakan.

Om vi nu flyttar fokus från helskäggens totala dominans på Stockholms manshakor och istället funderar lite över hur det ur ett rent biologiskt perspektiv ens är möjligt. Alla som är män eller känner män vet att det är långt ifrån alla som har de fysiska förutsättningar som krävs för att anlägga ens det mest glesa lilla skägg för att inte tala om helskägg. De flesta brukar sluta i fasen ”arg utekatt med skabb” och nöja sig med en mustasch som de sedan fyller i med ögonskugga. Så hur är det ens möjligt att så många unga män plötsligt ser ut som Kvinnaböske? Är detta en pakt med Djävulen vi får bevittna? Är det dopning? Jag vill absolut inte komma här och påstå att det skulle pågå oegentligheter kring skäggen men allt står inte rätt till, det måste konstateras.

Det är ganska ironiskt att den nya hamburgertrenden verkar i samma tidsanda som jätteskäggen. Slump? I think not. Trots att skäggen kan medföra problem i form av uppsamlare av diverse matrester så är det ett bra skydd för en alltmer tilltagande dubbelhaka. För hamburgaren ska ätas ofta, helst efter en timmes köande utanför Flippin’ Burgers. En maträtt som förut varit (åtminstone i Sverige) förpassad till gastronomins bakgator är numera var hens stolta identitetsmarkör. Det inte bara köas, trängs och överbetalas för de cirkulära köttplättarna utan det bildas även utomhusklubbar där hamburgervänlig musik spelas samtidigt som man trängs mellan hamburgare, skägg, kepsar och långa svepande kappor.

Säga vad man vill om skäggen, och det tycker jag ändå att man ska, så är de här för att stanna sådär tillräckligt länge som så många andra stockholmsföreteelser. Kanske kommer de att maxas ut så att vi lagom till juletid kan få barnasinnet tillbaka eller så dör de mycket tidigare, kanske redan nu i juli när värmen sätter i. Det är svårt att avgöra exakt när skägget är över men en sak kan med största säkerhet konstateras: en manshaka utan skägg sommaren 2012 är som ett obeklätt stolsben i det viktorianska England.