Att
besöka mataffären är som att stiga in i en tyst klasskamp, eller,
statuskamp kanske är ett bättre ord. Alla verkar så
stressade och trötta efter jobbet men mig lurar ni inte, jag vet att
ni ser mig, att ni dömer mig. Ni med ert rättvisemärkta och gröna.
Med er blast och era nötter och frön. Ni som står efter mig i
kassan och kröker föraktfullt på ögonbrynen och tvingar mig att
glättigt proklamera för kassören och alla som råkar höra att ”nu
blir minsann ungarna glada”. Men ni vet att jag inte har barn. Ni
ser det på mig. Skammen lyser för varje plockgodis som slinker ner
i påsen på en helt vanlig tisdag. Ibland köper jag rostad majs för
det är naturgodis och det är supernyttigt och kommer i sådana där
beige påsar och jag kan lika gärna ha plockat nötter faktiskt!
Ibland
köper jag en fläskkotlett. Exakt, en fläskkotlett. En. En enda.
För jag äter inte mer än en och istället för att köpa två på
låtsas är jag så pass gammal att jag kan stå för att jag inte
har någon kille som äter kött med mig.
Det
värsta är egentligen inte att köpa sådant som barn skulle gilla,
det värsta är när jag låtsas handla till min sjuka mormor. Gröt
i sån där tub, chokladkaka, vitt rostbröd utan vita fibrer. Bara
att köpa bröd förresten, ni bakar ju. Det ser jag ju på er. Ni
skulle aldrig köpa bröd i affären för shit vad det är mycket
socker i det.
Jag
gillar frukt men inte ens då får man vara ifred, ni såg minsann
att jag inte tog kraväpplena utan gick direkt på det importerade
och besprutade. Sluta glo säger jag! Det är inte helt lätt att bo
själv och vara 31 och inte gilla att laga mat och stå här och stå
för det. Tack och lov för att jag inte är tjock för då hade jag
väl också fått de där beklagande ”du kommer dö
snart”-blickarna? Eller överdriver jag nu? Jag vet bara att ni
dömer mig och jag dömer er. Ni kan sitta där med era frön och ert
närodlat och äta hembakt bröd och sippa på grönt äckligt te.
Som ni stavar TH och E med akut accent. Jävla idioter.
Det
värsta är ändå de som går och handlar i träningskläder. KOM
IGEN! Ni vet att ni gör det med vilje, ni ”passar på” direkt
efter gymmet för att få gå runt där med självgod min och plocka
vetekli och låglaktosprodukter. Så himla genomskinligt. Träna är
något ni får göra inom hemmets fyra väggar faktiskt. Inte gå
runt och bjuda ut er på stan i era tights med sömmar som gör att
rumpan ser sådär putigt pigg ut. Då kan inte jag ansvara för
konsekvenserna. Skyll er själva.
Ibland
skulle jag vilja beställa hem min mat men då får man väl skämmas
för att man bidrar till växthuseffekten istället. Jag kan fan inte
göra rätt här, vad vill ni ha av mig egentligen? Jag återvinner,
jag pantar (men skänker inte pengarna, nån måtta får det ju vara)
och jag röstar i alla val även till EU-parlamentet. Jag är
feminist och jag är antirasist men det räcker ju inte för er eller
hur? Jag måste köpa saker med blast och frön som kittlar i halsen.
För då blir ni nöjda va?
Jag
orkar inte med den här pressen längre, idag är det jag som går
till affären med huvudet högt, jag ska köpa formfranska och
schweizernöt och jag tänker inte ta skit från någon. Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar