Non-Working Girl

Om det är något vi gillar att kokettera med så är det hur himla mycket vi har att göra på jobbet. Vi går på möten och jobbar över och har oss. Det har aldrig i after workens historia existerat att någon har delat med sig om hur lugnt och skönt det är på jobbet för tillfället. Därför tänkte jag ta upp ett väldigt känsligt ämne: när man har för lite att göra på jobbet. Hur man gör för att verka (eller i det här fallet inte verka) under radarn.

Även om vi alla har supermycket just nu och livspussel och allt det där så är jag helt säker på att de flesta kan relatera till perioder när man faktiskt inte har ett skit att göra. Allting är undanstökat och det är liksom bara DÖDTID. För det är ju inte alltid man i det läget går till chefen och anmäler sig som frivillig till att göra en massa uppgifter som blivit bortprioriterade i stressen. Sådana där saker som att sortera kontorsförrådet och hjälpa till att städa kökshyllorna. Det är ju ingen som med sitt förstånd i behåll frivilligt går med på detta så då återstår bara ett alternativ: att låtsasjobba. Att låtsasjobba innebär kort att man till exempel gör det jag ägnar mig åt precis just nu. Att koncentrerat betrakta skärmen där ett gammalt excelark ligger framme som alibi fast du egentligen skriver en massa trams i ett tomt worddokument. Rynka pannan och skjut fram huvudet som en sur och stressad gam. Se för allt i världen inte nöjd ut för då hamnar du i köket med en möglig disktrasa i handen fortare än du kan säga ”full inkorg”. Utöver tråkiga extrauppgifter handlar det självklart om den sedan barnsben inlärda Rättvisan. Varför ska jag bestraffas bara för att jag är lysande, smart och effektiv samtidigt som mina arbetskamrater arbetar långsammare än vad Kristina Lugn pratar? Vi har alla våra kors att bära och just att vara överproduktiv och fantastisk har även det sina baksidor.

Ett annat viktigt råd är att du aldrig får förflytta dig tomhänt, se alltid till att ha ett papper, en pärm eller en mapp med dig, oavsett om du bara ska till kaffeautomaten eller till toaletten för att spela Quizkampen. Att gå igenom ett kontor utan något i händerna är ett rött skynke. Det signalerar att du tror att du är bättre än de andra. Det är som att gå emellan en skottlossning utan kevlarväst. Och tro inte att de inte kommer att baktala dig, för är det något man med största säkerhet kan konstatera så är det att det inte finns någon som helst förståelse för en låtsasjobbare. Även om alla vet att det existerar så kan det aldrig någonsin bli en allmän kännedom. Det är en gemensam skam, en hemlighet som städats allra längst in i byrålådan för att där förbli. Spela med eller gå hem. På jobbet jobbar vi.

Att låtsasjobba är ingenting man kan ägna sig åt någon längre tid eftersom det, tro det eller ej, kräver mer energi än att faktiskt arbeta. Att ständigt minimera Facebook, smyga iväg på toaletten, dricka 20 koppar kaffe eller bära runt på gamla fläckiga papper i en mapp var man än ska är värre anspänning på nerverna än det mest pressade möte. Känslan av att vara bevakad, påkommen och utanför kan nog bara Brody i Homeland relatera till.

En sista grej innan jag släpper er, lär er säga följande replik med Persbrandtsk övertygelse (gärna tonfall också för att slippa följdfrågor): "det känns som att det enda jag gör är att gå in och ut ur möten, man undrar ju när man ska få tid att TÄNKA!" Ridå.

För eventuella framtida arbetsgivare vill författaren tillägga att denna text är mycket löst baserad på verkliga händelser. Nästan inte alls faktiskt.