söndag 24 februari 2013

Till mormor


(Tal på mormors begravning 121221)

Rosa mockapumps, äppelträd, blommig parfym, Konsum, resor till Medelhavet, spara på elen, hammock, hårtoning, krocket, vänner, glittrande smycken i röd ask med välvt lock.

När jag var liten representerade du något spännande, något som jag inte hade motsvarighet till någon annanstans i mitt liv. Mamma hade aldrig klackskor eller målade bryn som du. Redan tidigt förstod jag att du och jag hörde ihop, vi gillade flärd, resor och nya bekantskaper. Även om du satt i kassan på Konsum i Sörberge representerade du i mitt barnahjärta den stora världen. Mina föräldrar jobbade båda på kontor så en butik fylld av färglada varor var spännande och annorlunda. Ibland fick jag hjälpa till att prismärka med en sådan där ”pistol” som spottade ut små fyrkantiga klisterlappar i rasande fart. Och jag fick sköta den alldeles själv!

På din och morfars tomt växte gamla äppelträd som jag nog inte fick klättra i men det gjorde jag ändå när ni inte såg. Och så spelade vi krocket på den stora gräsmattan. I ert hus hade min morbror kvar sitt gamla rum, där inne kunde jag tillbringa timmar med att kolla igenom alla gamla Kalle Anka-tidningar som ni hade sparat. Jag skrev på morfars elektriska skrivmaskin och det luktade svagt av heltäckningsmatta och trycksvärta.

När jag blev äldre berättade du för mig om dina kavaljerer och om din mamma som gjorde allt för att hålla dig hemma istället för ute på danser och vad jag kände igen mig! För du och jag hörde än en gång ihop. Vi var dom som inte ville sitta hemma och vara stillsamma, vi ville ut och upptäcka. Mina pojkvänner charmade du med dina raka frågor och samma var det med mina vänner! För du kunde konsten att säga fel saker vid rätt tillfälle, det är ett som är säkert. Och som du kunde hålla låda. Precis som jag. För vi hör ihop, du och jag.

Nu har du gått vidare med dina äventyr, till en plats som ingen levande själ förut upplevt. Men jag är säker på att du behandlar denna resa som dina tidigare, med nyfikenhet och med morfar vid din sida. Jag får fortsätta mitt eget äventyr utan dig och även om jag vet att det är så det måste vara, så som det ska vara, kommer jag att sakna dig varje steg på vägen.

Sov gott lilla mormor. Du fattas här.


1 kommentar: